.

Igår började vi dagen med lite julgodisbak... Holly och Elin kom och barnen va såklart med o hjälpte till... Det blev jäätegott, men med några få justeringar i receptet till nästa år :)

På eftermiddagen vankades det Luciatåg på dagis ! Barnen hade längtat hela dagen...
På med overaller och fast vi köpt tomte o pepparkakskläder som va flera storlekar för stora så såg dom ut som små Michelingubbar när vi traskade till Dagis !

Jag måste säga att jag trots min positiva inställning när barnen hörde poå så kände jag mig nästan ännu mer skeptisk det här året än förra...

Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig, erkänna att jag hade fel...
Fröknarna hade i år engagerat sig med ljuslyktor och granris vilket höjde mysfaktorn...
Dom ska oxå ha eloge för allt engagemang dom lagt ner på att lära barnen sångerna för dom va enormt duktiga.. allihopa.... Riktigt roligt !

På dagis mötte vi upp Mommo som oxå kom för att kika på barnbarnen :)

Fortfarande saknar jag mörkret... det sänker ju mysfaktorn och upllevelsen en hel del, att gå luciatåg i dagsljus.
Att inte få se ljusen i barnens händer när dom kommer gående och sjunger "Natten går tunga fjät...."

















Efteråt gick vi hem till oss för att fika. Glögg, julmust och pepparkakor, och så tjuvsmakade vi julgodiset.. :)




I morse vaknade Wilma med vattkoppor... då va det alltså hennes tur nu... ! Slönt.. då har man det avklarat sen.
Mitt stora problem va hur jag skulle ta mig till dagis med Ebba utan att behöva ha med mig Wilma in...

Ringde och förklarade mitt dilemma... Den fröken som svarade erbjöd sig att komma ut o hämta Ebba när jag kom... sånt betyder guld... när dom visar att dom bryr sig och försöker underlätta för mig.

Jag hade kunnat ha Ebba hemma för att undvika krånglet helt men känner att hon vart borta så mycket och att det känns viktigt att hon får gå för att inte tappa för mycket... den där tryggheten som jag är livrädd att hon ska förlora. Den där tryggheten som inte infann sig lika snabbt som jag förväntat mig under inskolningen för snart ett år sen...

Hur som helst så slutade det hela med att Wilma gick en promenad med Emily och barnen innan dom skulle lämnas på dagis.
I em tog Elin hand om Tyra o wilma. Guld värt, det betyder massor

Ikväll ska jag o Emily stå i kiosken i Idshallen... pust o stön... men det ska nog gå bra och va snabbt avklarat :)

Nu ska jag börja med kvällsmat...