.

Lite uppdatering kanske skulle va på sin plats... Jag har inte orkat..

Låg i maginfluensa igår, tji fick jag för att jag skrytit så om mina jäkla vitpepparkorn ..:)

Men vid närmare titt på påsen så hade dom gått ut, så jag håller nog mina älskade vitpeppar bakom ryggen ändå.. dom har trots allt hjälpt mig i över 10 år när magsjukan varit på besök.

Som sagt så ringde vi sjukvårdsupplysningen igår morse, med tanke på Ebbas natt. dom tyckte vi skulle komma in till primärvården på lassis så dom fick lyssna och utesluta lunginflammation.

Sagt och gjort så åkte vi in.
Lungorna lät lite rossliga, men hon TRODDE inte att det va nån fara.
Blir så trött på alla läkare som tror hit och tror dit... Vad vet dom egentligen ?? eller så är det bara ett modernt uttryck dom lagt till med för att försäkra sig om att man inte ska kunna sätta dit dem i efterhand.

CRP visade iaf under tio så det kändes bra.

Hade inte tänkt lämna Ebba på dagis idag.. men hon va feberfri igår om än lite hostig.

I morse när vi vaknade så bestämde jag mig iaf för att lämna.
Hon måste få kontinutet nu om hon ska kunna komma in i verksamheten på ett bra sätt.
Och jag hoppas att dom ringer mig om dom skulle märka att Ebba inte orkar.

En av de tre ( ev. 4) fröknar som hon känner sig lite extra trygg med mötte upp i morse.

Hon va ledsen när jag skulle gå men sträckte ändå armarna efter denne fröken. Vilket kändes fantastiskt bra.

Det är okej och va ledsen, det inser jag med.. det viktiga, som jag tror är A och O är att det finns ett känt ansikte och en, för Ebba, trygg famn varje morgon när jag lämnar henne, åtminstone en tid framöver.
Hon behöver succesivt vänja sig vid alla fröknar, inte kastas till någons famn, där hon inte är bekväm.

Hon kan omöjligt ha hunnit "lära känna" och känna trygghet till alla 12 personer som arbetar på förskolan.

Jag hävdar fortfarande att Ebbas "inskolningsproblem" beror just på det, för många ansikten...
Men fortfarande kvarstår ju faktum att det naturligtvis inte är så för alla barn.

Jo, visst.. Wilma har oxå haft perioder av "gråtighet" på Gamla förskolan, Bofinken.. men det va på en helt annan nivå.. det va aldrig kopplat till inskolningen, utan mer "naturliga" saker... perioder hon va tvungen att gå igenom.. en utvecklingsfas... !

Rädsla för nya ansikten, förändringar hemma när hon fick syskon osv

Men när det gäller Wilma så har hon gjort otroliga framsteg... hon är utvecklats något enormt, och bara till det positiva.

Nu ska jag lägga mig och ta igen mig en stund... känner mig ännu mör efter igår.. !
Klockan ett hämtar vi barnen :)