.

aftonbladet.se/nyheter/article7046237.ab

Artikeln ovanför beskriver hur vårt svenska så kallade välfärdssamhälle ser ut idag.. hur man kan förlora sitt barn och tvingas återgå till sitt arbete redan dagen efter för att Försäkringskassan inte beviljar sjukskrivning med motiveringen "sorg är ingen sjukdom"..

Ursäkta mig, men är dom precis dumma i huvudet ?

När vi förlorade William 2006 hamnade vi i chock, vi åt inte, vi sov knappt, och räkningarna hamnade på hög.. Patrik låg med ständig migrän.. den första tiden visade vi oss inte ute.. vi grät hysteriskt i tid och otid och det fanns inget vi kunde göra för att hejda tårarna...

Vi va sjukskrivna.. ETT ÅR... först för krisreaktion, sen för sorgarbete.. vi gick hos varsin psykolog och pratade och Försäkringskassan va fulla av sympati.

Dom engagerade sig och kunde ringa bara för att se hur vi mådde, inte för att konfrontera oss...

Sen trädde "nya" regeringens lagar i kraft och en massa människor som redan låg blev sparkade på.. 

Så mycket kan jag säga att om vi inte fått den tid vi fick, att sörja, att gråta att återgå till livet så hade vi med all säkerhet hamnat på psyket..
och om vi ska prata pengar, vad hade inte det kostat samhället ?

Ingen av våra vänner som förlorat sina barn för några år sen blev utkastade på gatan... INGEN
Men nu, nu sparkar man på  var och varannan för att man tror att man kommer åt dom som medvetet fuskar till sig sjukskrivning...

Om William va tvungen att dö... då är jag oerhört glad att han dog när han gjorde det.. jag hade aldrig orkat kämpa med både min sorg OCH försäkringskassan.. det är ju omänskligt !

Många "där uppe", som bestämmer och regerar skulle behöva uppleva riktig sorg för att förstå vad sorg gör med kropp och själ !

Samtidigt vill jag givetvis  inte att någon ska behöva gå igenom det vi har gjort... Det är bortom allt...